Året är 1915 och den unga Ellen lämnar sitt föräldrahem och beger sig till universitetsstaden Ljungsala. Hennes primära uppdrag är att besöka sin syster Isa som gift sig och flyttat till staden. Den senaste tiden har hon inte svarat på brev och oron hos familjen är stor. När Ellen kommer till Ljungsala kan hon inte hitta varken Isa eller hennes man. De verkar vara på en resa, men inget vet var de är. Istället för att åka hem bestämmer sig Ellen för att stanna i staden.
I Det nya livet beskriver Helena Dahlgren hur livet förändras för en ung kvinna i en tid då kvinnor börjar få fler rättigheter att bestämma över sina liv. Ellens dröm är att studera, men först börjar hon arbeta på pensionat Solgården och stannar i Ljungsala där hon blir en del av ett litet kvinnokollektiv. Pensionatet drivs av Anna och hennes dotter Gerda, som blir Ellens första vän i staden. Tillsammans besöker de biblioteket både på dagen och på kvällen då bibliotekarien Berit bjuder in till Berits antikvariats litterära salong. Där finns bland andra den frispråkiga Charlie iklädd trådsliten herrkostym och en rad andra kvinnor som också ses på Ulrikas fik för att diskutera kvinnors rättigheter.
Att läsa om Ellen är som att läsa en gammal flickbok om Kulla-Gulla eller kanske Anne på Grönkulla eller ännu mer Emily. Längtan efter att skapa ett bra liv, att utbilda sig och göra gott ger en hoppfull stämning och det är lätt att tycka om Ellen. Jag tycker om att smittas av hennes kärlek till litteraturen och den kvinnliga gemenskapen hon blir en del av är fin att lära känna. Även romansen med Jonas skildras med det rosa skimmer som är så vanligt i flickböcker, men jag köper det rätt av. Den varma stämning Helena Dahlgren skapat är beroendeframkallande och det blir aldrig för sockrigt och smetigt. Kanske för att vi parallellt med Ellens berättelse får veta mer om vad som hänt med systern Isa.